I Fréjus tar man in på Hotel Les Palmiers

Såg att Front National skördar framgångar i franska kommunvalen, bl.a kommer Fréjus  att styras av en borgmästare från Fronten. Illa. Många pied-noir (franska medborgare som bodde i Algeriet före självständigheten) i trakterna sägs vara en förklaring. Men eftersom Fréjus är en behaglig plats på vår jord har bloggaren ingen lust att tänka på Nationella fronten när han tänker på Fréjus.

Däremot. I Fréjus tar man förslagsvis in på Hotel Les Palmiers och begär ett rum åt rätta hållet, nämligen det åt Medelhavet till. Sitter sedan på balkongen och betraktar det sköna Saint-Raphaël på håll, och det stora badvattnet på andra sidan boulevarden. Ett glas rosé passar alldeles utmärkt som balkongvin. Sedan går man ut i den ljumma septemberkvällen och slår sig ner på första bästa restaurang som serverar Moules frites, för det vill bloggaren ha när han besöker Fréjus. Vad var det den gamle fanjunkaren sa? Rätt gissat! Det är så gott så det borde … Osv. Se Tartare de boeuf och Lycklig lördag.

Mysigt i Hjo

Korvleksak från Sthlm

När lilla storasyster åkt hem till Göteborg kommer stora storasyster från Stockholm. Hjo-Hjo springer lycklig ut och in ur huset. Det är gôtt i solen, flugorna sitter lojt uppradade i värmen på friggebodens södergavel. Bloggaren monterar visslande ihop trädgårdsstolar, i den mån valpen låter honom vara ifred. Och svärsonen har sjunkit ihop i solstolen, läser The Economist. Visst har vi det himla mysigt i Hjo.

Men det är inte bara idyll: Hjo-Hjo har morrat åt dammsugaren! Och även om de bekantade sig rätt bra med varandra blir de knappast bästisar genom livet. Och Strindberg gillade han inget vidare, försökte mig på lite högläsning ur Hemsöborna, som alltså inte gick hem. Borde nog förstått det, Strindberg hatade hundar. Vilda bebin får en hund passade mycket bättre. Vilket för övrigt hörs på namnet.

Storasyster på besök

Göteborgsdottern kan inte bärga sin hundnyfikenhet längre, tittar upp till Hjo ett par dagar. Och Hjo-Hjo blir alldeles till sig, biter henne i hälsenan och hoppar längdhopp från fåtöljen, kissar ner husses kökssovmadrass. I sanningens namn är uppspelt bara förnamnet. Men så är det inte heller var dag lilla storasyster kommer på besök, vaff vaff!

Dottern till Hjo och hustrun till Göteborg. Bloggaren försöker sig på en promenad runt kvarteret med hunden, det går så där. Hjo-Hjo sätter sig ner på rumpan och tycks undra vart hon med köttbullarna tagit vägen. Att han antas vilja kissa en skvätt verkar inte ha fallit honom in.

På kvällen plåstrar dottern om sina hälar, och hunden är så söt nu när han sover. 

Tussilago, vitsippor, några tranor och en humla

Börjar bli lite besatt av vädret och våren, våren som en del optimister börjar skönja redan i februari. Vi realister (tråkmånsar) räknar även mars till vintermånaderna. Nåväl, vårtecken spanar bloggaren efter ändå. Tussilago, vitsippor, några tranor och en humla (jodå, häromdagen) är väl ungefär resultatet så här långt. Och vinden idag är isande kall. Sex grader men känns som två, säger Foreca. Som plus minus noll, säger bloggaren.

Borde kanske börja föra bok över vädret, som min far gjorde. Vädret, hockeyresultaten och andra handfasta iakttagelser. ”-2 grader, kallt och snö. Skottat vid stugan. Sura - Grums 3 - 5, svagdricka."

När vi ändå pratar ishockey, kyla och hemtrakter. Hittade ett foto på ett bandylag där min far står trea från höger, får slinka med här. Måste vara från början av 30-talet.

Lite värme nu, det skulle uppskattas, också av hunden, den lille. Han kvirrar, har ingen lust att gå ut och kissa i kylan. 

Hundpromenad

Efter en vecka på inhägnad gräsmatta på tomten var det så dags för första hundpromenaden. På med halsband och koppel och iväg runt kvarteret. Det fungerade utan större mankemang. Halsbandet kliade och skavde, det må erkännas, men med lock och pock och någon enstaka köttbulle gick det galant. När allt kommer omkring botas de flesta hundåkommor med en köttbulle eller två.

Idag åstadkom han också de första ljud som med lite god vilja kan påminna om hundskall. Det var tre småflickor på gatan som störde honom, pratade lite för högt och skrattade. Det får man faktiskt inte göra. Inte hur som helst.

Och idag fyller Hjo-Hjo 10 veckor. Med anledning av denna hundhögtidsdag publiceras  ytterligare några bilder på finingen.

Bloggaren in från höger.

Har varit en ansträngande dag.

Jag heter Hjo-Hjo

Har den här bloggen blivit en fotoblogg? Eller kanske en hundblogg? Ja, för denna gång. På begäran önskas fler bilder på vår bildsköne valp. Till och med hustrun tycker att Hjo-Hjo fått dåligt med plats. Då får det bli så. Håll tillgodo!

Matglad

Vid mina år kan man med fog påstå att mat smakar bättre för vart år som går. Det är nog precis som Vin mat & Alsace skriver i sitt blogginlägg Älgbiff, ugnstekta grönsaker med  chèvre & bästasättet att steka en biff. Kokböckerna, särskilt de franska, blir bara fler och pockar på att få sin egna avdelning i biblioteket. En favorit är Franska kort av Siv & Key Nilson. Där lär man sig bland annat att laga en äkta Cassoulet: ”Man slaktar ett får, en anka och en gris...” En annan Margot Nycops Hälsofest. Hon lagar Sallad Nicoise och Cous-Cous med lamm - och då skriver vi 1977. Tror hon låg något år i framkant.

Matglad är även vår valp, ganska mycket faktiskt. På eftermiddagen när hustrun kom hem med 14 kilo hundmat enades vi om att hålla förpackningen utom synhåll för honom. Hoppelihopp, det finns gränser för hur glad man får bli. 

Själva äter vi gårdagens köttfärssås. Mys mys.

Grekiskt lantbröd

Har för avsikt att skriva ett blogginlägg helt fritt från fyrfota vänner. Det kan bli lite knepigt eftersom bloggaren denna vecka inte satt sin fot utanför tomtgränsen. Om det slutar regna kan en promenad ner till den lilla staden lösa skrivkrampen, alltid dyker det upp något värt att berätta. Måste ändå handla ägg och snusbröd. Snusbröd?

Jo, lade ner snusande för sisådär tre år sedan och började med vitt bröd istället. Konstig människa? Trodde så själv också, men folk är påhittiga på detta område. Gökar med papper under läppen är inte ovanliga. Förresten, papper eller bröd kan gå på ett ut. Fick mig dock en skrapa hos Solveig (tandläkarbesöket i Gbg förra veckan), Roast'n Toast var inte bra. Så nu har bloggaren bytt till osötat grekiskt lantbröd – smaskens.

Apropå nikotin. Läste i tidningen om koffeinförgiftade fåglar som ramlat ner från sovträdet och slagit ihjäl sig. En kopp kaffe räckte till att ta död på sex kajor! Snacka om koffeinkick.

En dag i hundens tecken

Bilden är inte arrangerad!

Inte alldeles otippat går denna måndag i hundens tecken. Spotlights on the dog Hjo-Hjo now, som det hette (ja, ungefär) i en känd soullåt en gång i tiden. Det gäller att ta små små steg, för hunden går inte fot även om han hela tiden snor omkring benen. För var ska sleven väl vara...? Tog förresten en bild på hunden som måste svansa med överallt, ses här intill.

Kissar och bajsar gör han gärna, helst på hallmattan, inte gräsmattan. Går ju lika bra eller bättre, allra helst en sådan här isande kall dag.

Annars en ovanligt klok hund: har upptäckt husses bokhylla och börjat bearbeta Lenins valda verk del 1. I gott skick tydligen. Farväl du romantiska 70-tal. Får se vad han väljer härnäst, här finns både Karl Marx och Jan Myrdal att hugga in på.

En ny kompis

Nu har vår nye kompis Hjo-Hjo bott hos oss i huset i ungefär fem timmar. Han verkar ta det som alldeles självklart, far omkring mellan kök och bibliotek, misshandlar en av mattes tofflor. Hemmastadd på momangen. Jag tror han gillar oss faktiskt.

Det bör också påpekas att han är sötare än vi kunnat ana. Pigg och nyfiken och underbar, så klart. Och dessutom så klok - redan som bebis. Märkligt att just vi skulle få den bästaste av hundvalpar.

Nyss i farten med tofflan i högsta hugg kan det nu rapporteras att Hjo-Hjo varvat ner en aning. Snusar sött i sin bädd under köksbordet. Husse blir uppe någon timme till, sedan dags att krypa ner i bingen bredvid.

Sov gott, kompis.

Hundbestyr

På söndag anländer vår nye familjemedlem: Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg. Matskålar, hundbädd och en labrador retriever-bok finns på plats. Och fredagen har ägnats åt diverse hundsnickerier. Bloggaren har sågat och spikat och täckt över äventyrliga luckor till hus och uthus. Leta efter hund i krypgrunden vill man ogärna utsätta sig för, eller hund.

Första bebistiden har sina sidor har vi förstått. Valpen kommer inte att klara av vår branta trappa upp till sovrummet, bära kan bli lite vingligt och riskabelt. Så då flyttar vi ner. Och efter tips från trevlig hundägare: första tiden vill valpen gärna ha ett bo att sova i, med tak. Själv hade han sovit med valpen under köksbordet i tre veckors tid. Det är inget konstigt med det, det är helt naturligt. 

Då säger vi så. Husse och Hjo-Hjo sover under bordet, hustrun i skafferiet. 

Vitsippa

Våren har tvekat ett tag men idag kom den med språng. Inga tveksamheter alls längre, fåglarna kvittrar och tjocktröjan åker av, bloggaren monterar visslande ihop nya trädgårdsmöblerna ute på gräsmattan. Och på övervåningen målar Sune på, färdigt och klart inom kort. Ljust och snyggt, snart kan man börja trivas där också. Gott liv!

En dag som denna måste man ut och röra på sig. Så jag gick mig ut i solen och träffade på vårens första vitsippa i dalgången in mot stan, helt allena stod den där. Sedan såg jag en till, men inga fler. Men det växer så det knakar, snart kommer fler. Man blir lite glad, helt klart.

Hemma pratar jag med grannarna över staketet. Härligt vårväder! 14 grader på altanen och härligt igen. Men på lördag lär det komma snö. Inte. Jojomen.

Inga negativa tankar tack. Tänk positivt. Fram med sparkstöttingen!

Sushi finns inte i Hjo

Idag till tandläkaren i Göteborg. Inget bloggaren längtar efter precis, men han intalar sig att ett besök i pinostolen är över på ungefär en halvtimme och dessutom alldeles nödvändigt. Man får ta sig i kragen, spotta upp sig. Tur att hon inte är som Fleksnes tandläkare i alla fall, han med Volvo Sonetten. Och så är hon alltid så glad – Solveig heter hon, så det reder sig säkert även denna gång. Varsågod och skölj! Tandläkare kan man inte vara utan.

Göteborg klarar vi oss utan, åtminstone vädret. Göteborgsvädret välkomnar oss i höjd med Partille, det lätta diset slår över i rena tjockan och det börjar ofelbart att regna. Men till lunchen blir bloggaren på gott humör. Då vankas nämligen sushi – finns som bekant inte i Hjo, och då gäller det att passa på.

På väg ut från Göteborg tittar solen fram vid Lerum ungefär. 

Vårstädning

Igår hade vi en riktigt skön vårdag – om man höll sig i lä. Idag lär det visst bli ännu bättre. Men inte satt vi i varsin solstol och gottade oss för det, som pensionär har man helt enkelt inte tid. Har någon hört det tidigare? Och eftersom arbete befrämjar mycket gott här i världen tog vi oss an vårstädningen av garage och uthus (utan x-dörrar) med lust och glädje. Lite färg här och en list där och bodarna såg direkt nya ut, nja, nästan i alla fall.

Spanade ut på gräsmattan efter herr och fru sädesärla. Men icke. Det enda flygande vårtecknet bloggaren kunde upptäcka var ett par nymorgnade flugor i uthuset, som han storsint lät undkomma flugsmällaren. Och på den efterblivna övervåningen står en till hälften ihopasatt IKEA-byrå och väntar på fortsättningen.

På Forecas vädersite har Hjo sex grader varmt, men känns som ett. Låter förfärligt. Men i gräset växer lökarna så rart.

Cotignac

Det lär knappast bli någon resa till Cotignac i år heller. Då är det bra att man är så pass bekant med den bästaste av byar i Var att man utan vidare kan drömma sig iväg dit. Till Cours Gambetta, som kantad av plataner, barer och restauranger slår sin berömda namne i Aix med hästlängder – åtminstone om bloggaren får bestämma eftersom han blir så trött, så trött i stora städer. Sedan hamnar man hos Bernadette & Éric på La Licorne förstås, ett chambres d'hôtes, så charmigt att charmigare blir det inte. Hotell är det ont om.

Drömmer man sig vidare blir det sniglar på La Table de La Fontaine, och har bloggaren väl fått sig det till livs spelar det inte så stor roll hur måltiden fortskrider. Men lammkotletter smakar bra, det medgives. Och crème brûlée som avslut kan aldrig bli fel.

Sedan är det slut på dagen, så gott som. Sista anhalten, om behov finnes, är  Bar de l'Union, allt annat är stängt. Där kan man få sig ett sista glas vin - fyllt till brädden, små glas visserligen (se: På Bar de l'Union i Cotignac). Men små glas är inte att förakta. 

Bokrea i Hjo

Som tämligen ny på orten blir man gärna lite lokalpatriot. Vi handlar maten på Ica här i Hjo (så det inte slutar som för Coop), och försöker så gott det går att hålla oss på hemmaplan. Inte desto mindre befann vi oss i Skövde häromdagen, det finns trots allt en del småsaker vår lilla stad inte kan tillhandahålla. Och i Skövde finns allt utom IKEA. Såg då på årets bokrea ett antal böcker, två noga räknat, som borde ägas av bloggaren. Men icke - bokhandel finnes i Hjo. Böcker köper vi hemma.

Så idag passade en promenix till stan bra, i rena vårvädret faktiskt. Den lokala bokhandeln ligger på Stora torget och är en mycket bra bokhandel. Men bloggarens önskade böcker finns inte. Inte gick de att beställa heller, inte till reapriser i alla fall (fel kedja). Jaha ja, så var det med den saken. Snopet, men tack ändå. Köpte en bok om fåglar istället, kan nog bli användbar. Som tröst köper vi med oss varsitt wienerbröd från caféet intill. Det är ju ändå fettisdag.

Nästan vår

Yngsta dotter med sambo letar sig hit från Göteborg. De har besökt Hjo ett flertal gråkalla dagar och fått tina upp framför kaminen – samma visa nu, dessvärre. Men nu är det nästan vår, första mars faktiskt, och en guidning till fots genom trästaden kommer vi (de) inte undan.

Så vi traskar på i idyllen, tar oss en titt på vackra Sjögatan, fortsätter tillbaka Hantverksgatan och Ånabacken ner till dalgången och stan. Vi säger inget, men alla vet att idyllen blir så mycket mer idyllisk om sommaren. Våra gäster verkar måttligt imponerade. Och vid Vättern är det stopp, det blåser för kallt. Så det får bli en pinne i brasan även detta besök.

Ankbröst, rödvinssås (inget socker i den, Mannerström) och stekt sparrispotatis till middag. Och ett gott rödvin att skölja ner med. Nog kan man ha det sämre än så?

Tartare de boeuf

Råbiff avnjuter bloggaren vanligtvis i Frankrike. Det hindrar inte att Doktor Glas på Linnégatan i Gbg serverar en alldeles utmärkt råbiff. Men inte smakar den som i la France. Tror inte att det omdömet har så mycket med logik att göra – snarare emotioner. Som första kärleken ungefär. För ett antal år sedan anlände vi uthungrade till Saint-Maximin-la-Sainte-Baume. Lunchtid. Plat de jour på Snack le Nemrod: Tartare de boeuf. Alla äter Tartare de boeuf. Bloggaren hade så långt varit rätt misstänksam mot tartaren, men nyfiken. Inte läge för tvekan längre. Tartare de boeuf, SVP! På den vägen är det, inte ett Frankrikebesök utan råbiff, och nästan tvärtom också. Det var så gott att det borde vara förbjudet för civila, som den gamle fanjunkaren brukar säga.

I Roquebrune-Cap-Martin i höstas fick bloggaren sin råbiff ihopablandad av kyparen direkt vid bordet. Den upplevelsen gick inte av för hackor, och har inte gått av än. Det hände sig på restaurant le Piccadilly. Ett besök rekommenderas. Om man nu skulle ha vägarna förbi.