tisdag 29 december 2015

I väntan på Håkan

Så var det dags igen – upp på vinden efter sjömanskostymen. I väntan på Håkan. Vi spelar Håkanlåtar, snackar GAIS, Cederhök, Andra Lång och Azalea. Men Hjo-Hjo gnäller, han vill också springa på sin första kärlek på väg nerför liden. Och så babblar han hela tiden i husses öra: Be bop a lula, be bop a lula. Ånej Bloggaren, nu skarvar du allt. Jo. Sant, något lite, han är ju faktiskt bara en hund. Fast egen så det förslår i tv-soffan, suckar så att sjömanskragen fladdrar. - Börjar det aldrig någon gång? Barnsligt, och den egna sjömanskostymen var det många år sedan husse tog fram. Du säger; har du tändstickor? / Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm. / Och har du vin & sprit...

Idag hänger Bloggaren förkyld och såsig framför datorn. Men ut måste han ändå, med hund och storkängor i blåsten från Vätternhavet. Kallt som. Och gräsligt vackert. Men ändå, en sådan här dag får man vara glad att man inte har någon båt. Hjo-Hjo kissar i motvinden. Aj aj aj, lilla gubben. Det får vi ta en dusch på när vi kommer hem.  


Gårdon och Stockholmsdotter fick inte plats i texten, men väl på bild.

söndag 27 december 2015

Mellandagar

Tomten kom och tomten gick, glad är väl den som julklappar fick. Bloggaren fick två flarror Barolo, så nog lönar det sig att lägga ut önskelistan på bloggen. Hjo-Hjo fick extra fina hundkex och en fluga, som han bär extrafint och stolt i nacken. Så att den syns. Extraextrafint var att ingen föråt sig på skinkan och hamnade på KSS. Tack och adjö snälla tomten, då ses vi nästa jul igen. Och på annandagen anländer Elton med egen fluga.


För då vankas det traditionell annandagsröding med kantareller och delikatesspotatis. Äntligen lite riktig svamp, säger Hjo-Hjo och hugger in på fisken. Vad är klantareller fnåt, undrar den lille. Bara ät, dundrar Bloggaren, och då följer även klantarellerna med.

Vad annat? Tja, vi kollar på Neil Young och Emmylou Harris, som sjunger: I had a dog and his name was King / I told the dog about everything / Old King sure meant a lot to me... Kolla här. Hjo-Hjos favvolåt näst efter Alf Robertsons Hundar och ungar... Vi stampar takten och svansarna slår. Och ute faller snön – på tvären. Brr.





onsdag 23 december 2015

Hjovieran - och God jul!


Idag bekläder Bloggaren julgranen. Griljerar skinkan och trängs med Ulf Lundell i köket. Han sjunger: Och när det bruna håret / Vippade över öronsnibb och halshud / Kom jag ihåg hur det var en gång / När allting var mycket enklare.Lyssna här. Bra serru, tidig formtopp från -77 - Öffe! Öffe! Öffe! - Och granen blir klädder och finer, undrar han, Öffe. - Jovars, slingor i barret, rena lyftet, inte ett svärord kommer över Bloggarens läppar.

Och på eftermiddagen, när Uffe tagit tåget till Simrishamn, går Bloggaren och hans hund på Promenaden, Strandpromenaden. Passande nog. Trevar sig fram i sotarmörkret och funderar: vore det för mycket begärt om Hjos Promenade du Soleil bleve lite trevligt upplyst? Av något annat än månen? Hjo-Hjo kan ju snubbla till och dratta ner i Vätternhavet. Och dra med sig husse på släp. Det blir till att motionera, Hjo-Hjo, det är vi ju vana vid. Eller starta upp en facebookgrupp: Vi som älskar Hjovieran. Så det blir någon ordning på torpet. 

Men nu hinns det inte med fler inlägg innan tomten kommer. Möjligtvis ett sillinlägg. Så God jul på er allesammans!








lördag 19 december 2015

Jills veranda

Bloggaren missade första säsongen av Jills veranda. I år ser han rubbet och gillar både verandan och Jill. Joel Alme sjunger Dylan i fängelset så att både Bloggaren och fångarna gråter. Och Annika Norlin längtar bort från häst- och hattparaden Steeplechase. I Nashville. Det blir bara för mycket, det kan Bloggaren hålla med om. Hon vill hem och gnugga in sig i Nationalteatern. En rättvisemärkt svensk gör sig inte per automatik i Amerikat.

Sedan kommer Jerry Williams in på estraden (verandan) och säger rakt av att kapitalismen, well – den kan de stoppa upp in their ass. Allt skit kommer härifrån. Men musiken är bra. Så nu vet vi det. Fri företagsamhet, vad ska vi med sådant krafs till?

Bra Jill! Bra TV, som gjort för att äta popcorn till. Onsdagsmys. Gapa Hjo-Hjo, popcorn på väg! Boom boom, swop swop, som Tommy Söderberg sa i ett lyckligt ögonblick.

Men låten han sjöng, Jerka, var bra. Håll till godo – Sea of heartbreak.





torsdag 17 december 2015

Tomten bor i Hjo

Först en enkel fråga. Vad är det för fel på olivolja, äggula och senap? Bloggaren bara undrar eftersom vågrörelsen sällan blir annat än imaginär när det pratas majonnäs. Fettomat – non, pas du tout. Varje morgon äter Bloggaren sin euf dur mayonnaise och trivs med det. Hjo-Hjo ligger lojt under bordet, till synes helt ointresserad. Men tro honom inte, han vet precis när det är dags för lilla smakbiten. Hustrun tittar bort. Och det mås bra? Jomen, förträffligt!

Och så var det detta med tomten. Han bor i Hjo! Eller är på väg hit åtminstone. Bloggaren såg honom på stan nämligen, genom fönstret till fastighetsmäklaren. Bildbevis bifogas. Det blir finemang det, för då slipper han komma flängande i sista minuten hem till oss. Långväga ifrån. Och byta om i friggeboden. Det är där han har kläderna. Hjo-Hjo har hittat dem, mask och skägg och hela ekiperingen. Bara så ni vet.

- Lämna tillbaka skägget, sa jag! Loss! Spotta! Grrr, grrr. 



måndag 14 december 2015

Sura var bäst

Sura är bäst. Sura är toppen. Eller var. Snarare.

För Bloggaren noterar att suraborna är av ett svårt nostalgiskt släkte. Åtminstone de frekventa facebookbesökarna. Skolkorten från den underbara medeltiden avlöser varandra. Bloggaren är skeptisk. Hur välgörande kan det vara att betrakta gamla laguppställningar från förr. Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka...

Tills i förrgår kväll. Då han oförhappandes dyker upp själv i det sociala mediet. På ett skolkort från 1965/66. (Som han härmed lånar helt fräckt. Betydligt enklare än att klättra upp på vinden och vända upp och ner på...). Längst ner till höger. Det var som. Då trycker Bloggaren på gillaknappen. Topp! Egentligen är det ganska kul med gamla skolkort. - Apselut, säger hustrun. Lojalt. Hjo-Hjo suckar tungt framför brasan. Man undrar hur han tänker.

Bloggaren tänker att det måste ha varit en ovanligt lovande suraårgång. Snygga och intelligenta var de också. Synd bara att ingen blev kvar. Nästan. Faktum är att inte heller Skogslundsskolan i bakgrunden finns kvar längre. Ugglan är rivet och Köpmangatan ligger öde. Oj oj oj, stackars Sura. Inget är sig likt. Det var bättre förr, åtminstone i Sura.

Nu gäspar hustrun. Och hunden har somnat. Nostalgi, det tjiter vi i.  



söndag 13 december 2015

Tillbaka igen


Ja men hallå Bloggaren, det var länge sedan. Då är inte bloggverksamheten körd i botten än. Nej, inte riktigt, Bloggaren kom fram till att det var dags att ta sig i kragen. Rycka upp sig och skriva något läsvärt.

Som att han, Bloggaren, hustru och hund, varit hundvakter på Roskildegränd i kvarteret Kolding. Åt den lille krabaten Gårdon. Åh fan, då har Bloggaren varit i Köbenhavn? Nej, det har han ikke. Han har varit i Tjockhult och snackat ekentugg, tjeeena tjeeena. I Kista närmare bestämt. Där de har en fantastisk grek på food courten och en japan i ungefär samma klass. Dock ingen dansk pølseman och ingen Mads Mikkelsen. Synd tycker Hjo-Hjo, som gärna huggit in på en wurre. Och snakkat lite dansk med Mads, han bodde ju här i friggeboden i Hjo förra vintern. I Mordkommissionen. Åtminstone i bloggversionen.

Nu har väl Bloggaren ändå trasslat in sig. Jo, men nu är vi i alla fall hemma ingen, utan den obligatoriska förkylningen som brukar följa i hasorna på ett Stockholmsbesök. Men Hjo-Hjo matvägrar. Bloggaren misstänker att greken på food courten skämde bort honom med för mycket biftekia. Finns inte i Hjo dessvärre. Men friterade räkor i sötsur sås finns. På torget. Husse tar cykeln ner på direkten. Blir det bra tro?









onsdag 2 december 2015

Kallt

Går längs Hjoån med storkängorna på. Det är kallt och badförbud råder, vilket inte ställer världen uppochner för husse. Inte för Hjo-Hjo heller, egentligen: plums, plums – lite kallt om pungen bara, istappar och begynnande öfsadröp. Stackars hund, väl hemma kanske det är läge för en äggtoddy framför brasan. Grrr, säger hunden. Vilket lär betyda att det har vi inte sett än.

Apropå kängor. Dagens Meindl är bra. Barndomens pjäxor var obra. Med dubbla raggsockor och tidningspapper om fötterna frös man likt förbannat. På månskensrinken hemma i Sura. - Sätt den i krysset, Stisse! Hela Bruket väntar på mål! Och kallt om somrarna var det också. Särskilt det året Bloggaren skulle lära sig simma. Kallt i Sura, sa Bill. Surkallt var ordet, sa Bull.

Om vi fortsätta med kylan - inte blev det bättre i Göteborg. Fy tusan vad Bloggaren har frusit i den staden. Men töserna var käcka, så när allt kom omkring var den inte så tetig. Fast ruggig som Marseilles, om man får tro Karl Gerhard. Och Bloggaren lärde sig att säga röva och rundstycke.

Och i Hjo drar det kallt från Vättern. Jo, men Bloggaren har önskat sig ett par rejäla långkalsonger till jul. Så då ska det allt bli ordning påt.

Och Hjo-Hjo har visst bänkat sig framför brasan.



Jo, Bloggaren vet. Bilden är inte tagen idag.