Vätternkräftor

Kräftor på altanen i solnedgången en augustikväll på Västergatan – det är gott det. Och borde vara förbjudet för civila, som den gamle fanjunkaren sa. Eller utsocknes, de som aldrig känt hur Vättern kan nypa till om stortån.

Eller italienare, för nu halkar Bloggaren in på Silvio Berlusconi, som en gång i tiden påstod att finnarna inte ens visste vad prosciutto var. Man undrar hur insmakad han själv var på karelska piroger? Som inte smakar carpaccio direkt. Men ändå. Och Bloggaren ger sig fan på att den italienske miljardärmogulen skulle kasta sig över kräftorna. Äta stjärtarna. Och slänga resten. Sådana är de mogulmiljardärerna.

Bloggaren funderar på att skicka ett kilo vätternkräftor till livsmedelsmyndigheten i Parma, EU:s, (som prosciutton egentligen handlade om). Med hustruns instruktioner om hur det går till. Hon är nämligen uppvuxen på flodkräftor och vet. Det kan nog bli en A4, med fram- och baksida.

Och Berlusconi, mångmogulen, skulle inte han krypa in i finkan? Fyra år för fiffel? Jo, men det har vi inte sett än. Och kommer aldrig att få se, om Bloggaren får gissa.

Allt detta på grund av kräftorna på altanen.

Och i Vättern är det 11 grader. Bara så ni vet.

Nyttigheter

Från och med nu lever Bloggaren nyttigare än brukligt. Eftersom Säfstaholmsäpplena har mognat. Ett äpple om dagen och du lär aldrig mer få ont i magen! Och sedan tar Filippa och Husmodern över, står för vitaminerna långt in i mars. Svensk kvalitet ända in i kärnhusen! Fast Husmodern lär visst ha invandrat från Galizien. Som även kallades Rödrutenien. Det är inte klokt vad Google sprider kunskap omkring sig. Och dynga, om man vill. Det är bara att välja.

I Vingåker kan man än idag betitta Säftstaholms moderträd, vilket bör vara ungefärligen 185 sötsyrliga år gammalt. Så inte behöver man åka utomlands... Om man inte är ute efter ljumma sommarkvällar vill säga.

Nyttigt lär också kaffe vara, och dagliga hundpromenader. Positiva tankar (knepigt i dessa bilbrännartider), vackra vyer (lättare: hamnen i Hjo exempelvis) och kalla bad i Vätternhavet. Det sistnämnda står Hjo-Hjo för. Men han dricker å andra sidan inget kaffe, så det jämnar ut sig.

Och ett glas rödvin till Aktuellt får man faktiskt unna sig. Har Bloggaren hört.

Kålsoppa etc

Åh, en sån underbar morgon, utbrister Bloggaren och hans hund där de vandra så käckt utefter Hjoåns dalsänka. Hjo-Hjo plumsar i och plumsar upp, fångar en kräfta som det går så bra att nojsa med en stund innan den slukas hel. Hundlivskvalitet! Men nu skarvar du allt en del, Bloggarn. Jo, något. Men alla bör veta att i bloggen händer det mycket som näppeligen händer IRL. Som att han, Hjo-Hjo, gillar Hundar, ungar och hembryggt äppelvin, till exempel. Han har aldrig hört talas om låten. Det är ljug helt igenom. Men Bloggaren ljuger inte alltid. Hjo-Hjo är faktiskt en fena på norrländska.

En gör så gött en kan, säger hunden. Vad nu Ralf Edström har med den saken att göra?

Och eftersom Bloggaren är gräsänkling blir det kålsoppa med slantade chorizo ikväll. Vintermat, säger hustrun. Men vem bryr sig. Allrahelst som hon inte är hemma. Strindberg skulle ha älskat chorizo. Istället för prinskorv (se Stockholmare på besök). Och ett glas Beaune du Château därtill. Beaune till kålsoppan? Skulle nästan tro det, Strindbergs franska favvovin nämligen. Bloggarens också. Kanske. Ifall han fick nöjet att smaka.

Och för den som vill veta: i Vättern är det 18 grader. Det är nästan så att.

Hur blir det med platanen i Hjo?

Idag kunde vi lika gärna befinna oss i Göteborg. Med tanke på vädret. Hjo-Hjo stannar på förstubron och tänker som så att hundrundan, den tar vi ikväll. När vi är hemma i Hjo igen. För det är ju så, att regnar det, då är man i Göteborg. Det har husse lärt mig.

Och Bloggaren som skulle klippa gräset och allting. Nu blir det till att bläddra i en solig bok istället - Trädgård för ovana. Och läsa hur man lagar sig en cruidité med senapsdressing på trädgårdens nyttiga och goda rötter. Vidare, Jonkheer van Tets är härdig upp till zon 6. Men Bloggaren kliar sig ännu efter tredje sommaren i huvudet: vad göra med röda vinbär?

Och hur blir det med platanen som Bloggaren har tjötat så om? Det vet man inte riktigt. Blir den inte ståtligare än den på Harry Hjörnes plats i Göteborg, kan det lika gärna kvitta. Kanske är det så att den trivs bäst på Cours Mirabeau. I Aix-en-Provence. Och borde få fortsätt med det. Tror det blir ett söttbärsträd istället, de växer så det knakar här i Skaraborg. Har Bloggaren hört. Knirk, knark.

Till sist några bilder som inte har det minsta med göteborgsväder att göra.

Viktig uppdatering!
Höll alldeles på att glömma kräftorna ikväll, som kan vara från Vättern, och tjejerna i Rio. Vi får hålla en tumme, eller två. Och hålla igen på kräftorna så man inte får ont i håret lagom till matchstart.

Stockholmare på besök

Stockholmarna på besök och plötsligt har Bloggaren två hundar att långpromenera med. Och Gårdon tror knappt det är sant när han får tillåtelse att rulla sig i en död fågel. Jo, men det är ren och skär hundlivskvalitet det (Tack Karin!). Särskilt om man kommer från Stockholm och varken sett levande eller döda. Mer än den lundellska koltrasten som satt och sjöng / på ett tak nånstans. På Söder kanske.

Ja, och så finns väl där en och annan duva, om det ska vara så himla noga.

Sedan sjunger mormor (Kirsty) och morfar (Shane) Fairytale of New York för Hjalmar. Som skrattar och ropar mera. Tre månader den 17:e, det är till att vara försigkommen. Och sedan resonerar vi en stund om årets kräftfiske och tjuvfiskarna på Vättern. Ett djävulens påfund, tycker morfar Bloggaren. Man får hoppas de ramlar i och förkyler sig, allraminst. Eller hur du Hjalmar? Gurgel gurgel.

Men imorgon får det bli kålsoppa på Strindbergs vis. Med prinskorv i. Så man får upp lite värme i sommarkylan.

Äppelvin

Det tisslas och tasslas ute i stugorna. Spänningen är olidlig. För Bloggaren ska tappa om sitt spontanjästa äppelvin. En hel vecka utan blupp, då går det inte att sitta med armarna i kors längre. Fram med sughävert, spänner och alkoholmätare. Och ett litet, litet glas för avsmakning.

Åhh, Gud så spännande. Fort berätta hur det gick!

Jo, men det gick så bra så. Gyllengult och fint, och med en alkoholhalt på ungefär 10 procent (lite knepigt att avläsa, men efter ett, två, tre.... åtta försök får man bestämma sig. Vi säger 10). Och påfallande likt sauternes i smaken. Om Bloggaren får säga sin objektiva mening.

Jaha, då är det bara till att sätta sig med glaset under äppelträdets lövskugga då. Och klunka i sig. Skål och välkomna! Jo, till nästa sommar. (Vi håller oss till Harry Edelman: En del börjar dricka sina viner med god smak redan efter en månads lagring. Så skulle dock ej ske, om vederbörande visste, hurumycket vinerna vinna i arom och bouquet för varje månad därutöver.) Då ska Hjo-Hjo utrustas med en sådan där sankt bernhardskagge. Och sjunga Owe Thörnqvists gamla slagdänga: Där satt dom och hångla och drack Eau de Vie / och jycken med kaggen om halsen slog i.

Höst och dragspelsstämma

Idag drog farbror höst förbi och blåste Bloggarens ofärdiga husmorsäpplen av grenen. Bye bye, äppelpaj. Fast om man räknar noga var det sisådär fem äpplen som låg på gata och gräsmatta. Det gör en och en halv paj. Återstår 858 och en halv, ungefär. Och sommaren kan ta sig igen. Man vet aldrig. Man ska inte hänga läpp mer än nöden kräver.

Men i ärlighetens namn, Strandpromenaden uppträdde inte som Promenade du Soleil idag. Inte ens Hjo-Hjo hade lust att svalka sina lurviga. I förkastningssprickan. Vid t-bryggan läser han lika bra som husse: 12 grader. På arabiska. Det är en begåvad hund.

Och äntligen är det dags för lite riktig musik. Stavas: Dragspelsstämma i Stadsparken! Idag uppmjukning på torget. Bloggaren: Får man ta ett kort? Spelmännen: Jajamen. Då klämmer vi i med Finska valsen. Ett två. Ett två tre fyr...

Stampa takten gubbar och kärringar! 

På Västergatan odlas gräslök och rabarber

Bloggaren har förstått att göteborgarna är förtjusta i stadsnära odlingar. På Skansberget till exempel, i trägseln bland a-lagare och hundrastare. Som ofta är ute i samma ärende. Så vän av ordning, Bloggaren alltså, kan ha sina funderingar: Varför inte flytta ut på landet, där det finns gott om plats för morötterna?

Det blir så långt till Gyllene Prag då. Jo, det så klart, tänkte inte på det.

På Västergatan i Hjo odlas gräslök och rabarber. Och tidaholmspotatis, åtminstone så det räcker till ett par, tre kok. Men just inget mer. Söttbären och äpplena sköter sig själva. Vilket är en himla tur eftersom Bloggaren har fullt upp med att fundera på grinden. Den som för tillfället inte finns i sinnevärlden men likväl måste upp mot Västergatan. Omgående. Men vi tar allt och kantklipper gräsmattan under tiden. Och pillar lite på avenbokshäcken. Och spökar ut Hjo-Hjo med fluga på finpromenaden. Söndagen till ära.

I Vättern 16 grader. Det går att bada i, om man vill. Eller inte.

Hemma i Hjo

Husse och hund är glada över att vara tillbaka i Hjo. Hjo är änna som behändigare att hålla ordning på. Än Kållarna och Adorna runt Redbergsplatsen, med eller utan päls.

Vi doppar fötterna i Vätternhavet, som är fullt av kallvatten och rökt sik, och skrattar oss nästan fördärvade. Och längtar, nåja, efter hösten när man får börja äta grynkorv igen. Från Tidaholm. Vilket inte är Hjo, men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt, / när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt. Så Tidaholm funkar, helt klart. Och grynkorv, som är något helt annat än sushi och indiamat. Någon sorts livskvalitet vill en ändå ha.

Fast sushi är inte förbjudet, det är det faktiskt inte.

Så har det hänt. Bloggaren har satt hustrun på Lok-Hjo-Motivet för att wallraffa som turist. Själv sulle han aldri utsätta sej. Men det är bra träning, för när lille Hjalmar (barnbarnet) blir stor nog ska han åka töff-töff hela dagarna. Förmodligen. Och fiska kräftor i Hjoån med morfar Bloggaren. (H)jo.