Pedro dreams of being older and killing the old man / But that's a slim chance he's going to the boulevard / He's going to end up, on the dirty boulevard / He's going out, to the dirty boulevard / He's going down, to the dirty boulevard. The
Lou Reed Revival Festival keeps going on. Åtminstone på Västergatan
i Hjo. New York heter albumet för dagen. Bloggaren och hans hund
struttar fram, hand i tass, i underbar (o)takt över sin tänkta
Dirty Blvd. Och sjunger med i refrängen. Eller vad man ska kalla
det.
För övrigt är det rätt sketet på Hjos boulevarder ock. Hjo-Hjo drar in magen så gott det går, men det hjälps inte. Husse är på honom så fort de kommer hem. In i duschen hund, annars får du sova i hönshuset i natt. Stackars hund.
För övrigt är det rätt sketet på Hjos boulevarder ock. Hjo-Hjo drar in magen så gott det går, men det hjälps inte. Husse är på honom så fort de kommer hem. In i duschen hund, annars får du sova i hönshuset i natt. Stackars hund.
Men nu går det åt rätt håll, våren kommer dundrande på häst. Och närmar sig city. Helt klart Öffe.
Apropå Lundell måste Bloggaren erkänna att han bevittnat en och annan Göteborgskonsert. På den tid det begav sig. Och en vacker augustikväll på Avenyn, efter ett stärkande glas rött på Flygarns Haga, styrde Bloggaren sina steg i bestämd riktning mot Trädgårdsföreningen. För det var där det begav sig. Och möter där, alltså på Avenyn, tre underbart glada, vackra och obekanta damer, som omgående låter meddela att: Sorry grabben, Pojkarna längst fram är inte med i år. Så att. Det går inte att gömma sig. Det syns utanpå.