söndag 24 september 2017

Fransk afton

Det är bara att erkänna, dagarna går och Bloggaren får ingen ordning på sin franska abstinens. Bäst då att ställa till med Fransk afton: sjunga Il venait d'avoir dix-huit ans* med Dalida och ta sig något litet glas rosé (fast rosén smakar så mycket mer i solen i Menton, vilket man får lära sig att leva med) i väntan på musslorna och pommesen. Då känns det genast lite bättre. Och på filmstudion på Västergatan får Jean-Paul Belmondo sitt stora underbara genombrott med Till sista andetaget.

- Åhh, en svart-vit rulle, säger Hjo-Hjo. Det var inte igår. Ascoolt! Nästan bättre än fyra gnagben.

Så att. Man reder sig.

Värre då med Sura blå, elda på. För att prata ishockey mitt i franska myset. Två smockor i rad och 0-11 i målskillnad. Bloggaren blir som nedstämd. Och undrar om det inte vore värt att bli frölundait på gamla dagar. Men Frölunda Indians är inte Sura Blue Hammers. 38 år i Göteborg hjälper inte. Så att.

I Scandinavium har Bloggaren aldrig sett ishockey, bara rock'n rollers. Och en nobelpristagare: Einstein, disguised as Robin Hood / With his memories in a trunk / Passed this way an hour ago / With his friend, a jealous monk.

Men nu tror Bloggaren att vi får ge oss. Innan inlägget blir spretigare än det redan är.


* Klippet på Il venait d'avoir dix-huit ans är från Mina Tannenbaum, en film som inte går att kringgå en fransk afton.


söndag 17 september 2017

Äpplen och kir.

Så här är det: en äkta kir är gjord på cassis, plus alligoté. Vill man ha en Kir Royal tar man en crémant istället, lämpligen en crémant de bourgogne. Fast Bloggaren är inte så kräsen av sig, det funkar med vilket vitt vin som helst, bara det är tillräcklig surt.

Bloggaren frestas säga att ingen vann kir-tävlingen. Men det vore orättvist, grannen visste faktiskt. Så vi ses väl snart över en kir, äkta eller oäkta, i baren på Malmgatan.

Och på Västergatan hjälper Hjalmar morfar med äppelplockningen. Det som äppel-päppel-premier cru ska bli. - Ta den, moffa. Ta den!

Ja du, Hjalmar, säger morfar. Om det vore så enkelt. Om vi ska kunna behålla vår premier cru-status får vi vara noga med terroiren och bara plocka äpplen i söderläge. Bästa jordmånen ger kalksten, flinta och lerjord. Och sur granit. Men sandjorden i Hjo lär också vara fin, har Bloggaren hört. Fungerar även till äppelkompott.

Bien sûr! Säger Hjalmar, som börjar bli rätt slängd på Hjos klimat- och odlingsförhållanden. För att inte tala om franskan.

Och bara för att Hjo-Hjo ska få vara med på ett hörn, och inte surna till, publiceras även en fin bild på vår svarta pärla.





torsdag 14 september 2017

Beaune

Så Bloggaren har varit i Beaune och ätit boeuf bourguignon? C'est vrai, och trampat pinot noir så att det kan bli en eller annan premier cru gjord även i fortsättningen. Och ätit dallrande jambon persillé och andoulletter (grynkorv och isterband tycks fransoserna inte ha förstått sig på - än).

Och goda ostar har de ock. Man behöver inte bli som omätt.

Trots att Strindberg älskade sitt vin från Cote de Beaune, och Lundell gick på Södra Promenaden med tre flaskor röd bourgogne, måste Bloggaren tillstå att han inte hörde ett ord svenska under vistelsen i Bourgogne. Förutom hustrun förstås, som undrade om vi inte skulle ta tåget till Dijon nångång. Innan senapen tar slut. Beaune är inte svenskarnas turistparadis, helt klart. Eller också tog man flyget till Bonn istället, det är en möjlighet.

Största sevärdhet: Hospices de Beaune, sjukhuset för de medellösa från 1443. Tål att tittas på, se bild nedan. Håller vinauktion i november. Jisses, då bär det snart av igen.

Så till dagens allmänbildande fråga, eftersom kir fortfarande håller ställningarna i Bourgogne. En äkta kir är gjord på crème de cassis och vit bourgogne. Men från vilken druva? 1. Chardonnay. X. Alligoté. 2. Sauvignon blanc.

Bon chance!






tisdag 29 augusti 2017

Muddring i hamnen

På dagens hundpromenad tittar Hjo-Hjo upp på sin husse och undrar vad i hela friden den bloggande gamle mannen ska berätta om idag. Har inte Bloggaren skrivit tillräckligt och nog om väsentligheterna i Hjo? Dvs mig. Kan så vara, kan så vara. Men nu muddras det i hamnen och väsentligare blir det inte i Hjo denna sommar. När Vättern sjunker och S/S Trafik ligger där den ligger. Och årets ångbåtsjazz visserligen svängde men svängde kvar vid kaj.

Så alltså. Vi knäpper en bild och skriver en rad. Okay, säger hunden. Om det är så du vill ha det, old man.

Jepp, fast om du är snäller får du vara med på en bild du ock. Och poserar lydigt intill plurret. Nybadad och grann.

Ja, men då så. Då återstår bara att berätta att Bloggaren har blivit med grill. Och att fläskkarrén verkar bli ovanligt väl marmorerad och mör på Västergatan. Och att Bloggaren är rätt mör själv. Och längtar till la France. Till Beaune till exempel.

Så att.





söndag 27 augusti 2017

Vätternkräftor och födelsedag

Att vätternkräftorna smakar som sig bör, dvs mumma, är vida känt i vårt långliga land. Från Östermalmshallen till Feskekôrka, nåja, i Göteborg. Och särskilt bra lär de smaka i Hjo, har Bloggaren hört.

Så med födelsedagsfirande Göteborgsdotter med Norrlandsmåg och vänner på plats, dukar vi upp med kräftor och hattar och röda dekorativa rönnbär, kantarellpaj och ost och smör och bröd. Och det obligatoriska åkerbärsbrännvinet från Sörböle, icke att förglömma. (Se upp där nere! Eller: Nu! som det heter på finska). Och ett gott öl från Pilzn ska man heller inte missunna sig. Ont i håret kan man få för mindre. Men se roligt det var det / Och det var ju bra det.


Och äpplen har ni gott om detta äppelfattiga år? Jojomen, de lär räcka både till Rüdesheimer- som Sauternesvin, och kompott dessutom. Ända fram till mars. På nätet läser Bloggaren att äpplen är hur nyttiga som helst. Så gott som. En blir nästan som förskräckt. Det är praktiskt taget bara hundpromenaderna med Hjo-Hjo/Jocke Berndtsson som är nyttigare.


Så då säger vi så. Eftersom han redan har krånglat på sig halsbandet och hämtat kopplet. Så ja, husse kommer, husse kommer.


Grrr!











måndag 21 augusti 2017

Hur vackert är det inte i Hjo

Hur vackert är det inte i Hjo, morrar hunden Hjo-Hjo när han betraktar minkens/illerns/utterns väg över vågbrytaren i hamnen. - Ta ett kort för håken! Skynda, skynda, gastar han som den värsta Gunde Svan. Men när Bloggaren fipplat färdigt med kameran har minken redan hoppat i, fullt upptagen med att fiska fisk.

Eller var det en iller kanske? Eller rentav en utter? Det var en utter, avgör hunden. Absolut. Så då säger vi så.

Visst är det vackert. Fast pojkarna i Hjo är allt av en särskild sort. I Hjo tidning läser Bloggaren om en man som gillar att köra sin bil ut i en damm full av gyttja. Så långt det går. ”Man blir aldrig för gammal för att leka i geggamojan.” Men han var visst från environgerna häromkring, så det kan förklara saken. Kanske. Och Bloggaren är inte infödd, så att.

I övrigt skryter vi för alla göteborgare om hur vackert det är i Hjo. För Andersson i Annedal till exempel. -Ta tåget och kom, det är jättefint i Hjo. -Tror jag säkert, säger Andersson. Men däremellan finns väl bara en massa träd. Och långt till Gyllene Prag är det också. Men han är lite som han är, tycker det börjar bli lite väl exotiskt redan vid Stigbergstorget.

Jo, Hjo är fint. Det enda som saknas är en sushibar. Med tanke på Vätternhavet borde det gå att ordna. Bara vi hade en japan. Tja.



onsdag 16 augusti 2017

I bloggvärlden än en gång

Såg The Beatles - beep beep'm beep beep yeah – på tv härom kvällen och kanske gjorde någon annan det också. Bra så. Men till alla er andra, här kommer klippet från Anfield Road och Boys of Liverpool's Kop curve. Bör betittas eftersom det är så jävla värt.


Annars då? Jovars, Bloggaren noterar med stigande tillfredsställelse att sommarens musikfestivaler passerat utan att en enda flicka blivit tafsad på. Som språkpolis får man får inte ge sig.Tydligt är att journalisterna i Majorna läst Fjärde året i Hjo och tagit intryck. I år är det sexuellt ofredande som gäller. Gott så. Än så länge. För Bloggaren misstänker att man i tidningen snart får läsa om flickorna som blir sexuellt ofredade på. Vi får väl se.

Och angående Anders Borg säger Bloggaren inte mycket. Eftersom han inte var med på festen på Husarö. Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen. Fast Lotta Gröning säger det bra: 
Anders Borg är satt vid skampålen, poliser, advokater och pöbeln spottar. Och så även Leif GW Persson: Jämfört med mig – i min krafts dagar – är Borg en usel amatör.

För övrigt kan nämnas att Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg funderar på att byta namn i dessa lättsamma tidevarv. Eftersom ombyte förnöjer och det, som sagt, är så lättvindigt. Hädanefter vill jag bli kallad Jocke Berndtsson, viskar han i husses öra. Bara så du vet.