söndag 18 februari 2018

På ohugget

Söndag morgon och Bloggaren har ställt väckarklockan på kvart i sju. Och släppt ut hunden i snön. Så att han hinner lyfta bakbenet mot platanen och vara fit for fight. Till herrstafetten i Pyeongchang. Och en pepparkaka till morgonkaffet. Nu jäklar.

Men nästan omgående blir Bloggaren varse att di svenske inte är på hugget. På ohugget snarare. Det är nästan så att han får för sig att flytta till Norge, eller åtminstone byta namn till något som inte låter så inhemskt. För att slippa skuffelsen til å vare svensk och bortvallad. Och med toppformen liggande fyra år tillbaka i tiden.

Så nå er han omdøpt til Harald Grønningen.

Men liker likevel Guld-Stina (og Guld-Kalla og Guld-Hanna og Guld-Frida, selvfølgelig). För så ska fyra slipstenar dras. Mera guld förväntas glimra på onsdag – sprintstafetten, med Kalla? och Stina.

Sedan drar Hjo-Hjo Harald Grønningen bort till Grebbans kvarn och tillbaks. Innan det är dags för kålsoppa (hustrun är inte hemma) med slantad bratwurst på toppen. Bra karlar ska ha bra mat, som Johansson sa i Den döende detektiven.

Ute har det börjat snöa. Och Hjo-Hjo snusar i soffan.


lördag 10 februari 2018

Guld och gröna skogar


På morgonpromenaden kan Bloggaren inte få tyst på sin hund, han sjunger: Det var dans och hålligång uppå logen natten lång / Det var sommar, det var GULD och gröna skogar. Eftersom han är som gla i Charlotte Kalla från Tärendö. Precis som husse. Förbannat bra gjort! Så ska en slipsten dras. Osv.

Och i morgon ska Hellner visa var skåpet ska stå. Kanske.

Från Hjo kan annars rapporteras att lagd snö ligger. Men det blir ingen is till punschen, i vart fall inte från Vättern. Den ska ryka tre gånger först, sägs det. Och så här långt är det rökfritt. Så att. Och kanske är det lika bra, ifall man vill få någon ände på vintern. Vi hejar och står i framför tv:n. Men så snart OS-skidorna har sluntit förbi vill Bloggaren ut i backarna och plocka blåsippor. Utan strumpor och skor. Vilket är strängt verboten. Man blir som förkyld.

Och Hjo-Hjo längtar efter den guatemalanska regnskogen längs Hjoåns dalgång. Han undrar hur lummigt det kan bli. Och grönt.

Till sist. Bloggaren har skaffat sig en app som scannar gamla gulnade fotogafier. Även nya för den delen. Och vips har vi Bloggaren i åtskilligt yngre upplaga i mobilen. Vinter på Kapellgatan i Surahammar. Från den tiden då vintrarna var Vintrar, och somrarna soliga som i Extremadura. Det var bättre förr.








söndag 4 februari 2018

Hjo i snö

Oj då, har Bloggaren flyttat till Övre Soppero eller? Alltså med tanke på snörikedomen? Och på solglasögonen man tvingas ha på sig. När man blir som bländad av glittret. Nej, men Bloggaren noterar att skulle det bli ont om snö i Pyeongchang nästa vecka, går det utmärkt att flytta skidtävlingarna till Stadsparken i Hjo. Helt klart. Målgång vid Stora torget. Då blir det nästan som Lerdala, eller hur Marcus Hellner.

Vinter i paradiset med andra ord. Jo, ungefär. Det är bara sparkstöttingen som fattas. Och långfärdsskridskorna, ifall Vätternhavet skulle få för sig att frysa till. Men då får det bli bra kallt, och länge. Och med en vår som anländer först till midsommar. Nej, skridskorna får gärna ligga kvar på vinden i år också.

Annars har vi inget emot att skotta snö. Görbra sysselsättning om man känner sig insnöad. Det är bara Hjo-Hjo som gnyr och hoppar hare i snön: Det blir som kallt om magen. Men tur att han inte är tax.

Något mer att förtälja? Jo, Vättern såg bra kall ut idag. Så man vet aldrig.



onsdag 31 januari 2018

Lissabon


I Lissabon där dansa de. Om man får tro Karlfeldt. Och det vill vi så gärna. Men dans ser Bloggaren inte mycket av där han strosar omkring i Baixa och Chiado och ler mot solen. Och äter sardiner och dricker vinho verde. Dagligen och stundligen. Och blir som glad i januari. Det hör inte till vanligheterna.

Men Ronaldo såg vi inte t
ill, bara hans tröja med nummer 7 på ryggen, som nu väntar i Hjo på Hjalmar och sommaren. Till dess borde morfar hinna införskaffa sig en med Glenn Strömberg på ryggen. Med undertitel: Det är långt mellan Lerkil och Benfica. Går kanske att köpa på nätet. Eller också får hustrun sätta sig vid symaskinen. Kanske.

Vidare kan förtäljas att spårvagnarna är charmigare än i Göteborg. Vilket knappast kan förvåna någon. Men ändå. De klättrar och kränger så muntert över Lissabons sju kullar. Hoppa på så kör vi!

Och platanerna trivs med fadomusiken omkring sig? Jo, det verkar som så, säger Bloggaren (se bild) och funderar på om det är fadon som är hemligheten. Vi köper väl med oss en CD och spelar för platanen där hemma. Så får vi se hur lummigt det blir i sommar. Att dricka portvin inunder.

Men Hjo-Hjo då, vad tyckte han om de portugisiska cocker spanielflickorna? Det vet man inte. Eftersom han varit på pensionat och vilat upp sig. Grrr.











söndag 21 januari 2018

Snön har fallit även i Hjo


Dags för nytt inlägg redan nu, bara efter några dagar? Berätta Bloggaren, något måste ha hänt. Jo, förvisso. Snön har fallit även i Hjo och längs la randonnée pédestre i solskenet längs Hjoån var det så asbedårande vackert att Bloggaren rentav funderade på att bli religiös. Åtminstone för en stund. Och på det där svenska viset att man tror mer på ökad jämlikhet än på Gud. Om man måste välja.

Och häromdagen badade Hjo-Hjo i nämnda å. Änderna flydde hals över huvud och the Leader of the Pack varnade: Akta er! Nu kommer han igen, han med hunden! Att de aldrig lär sig. Eftersom både hund och husse sjunger: Ev'rybody's talking about /Bagism, Shagism, Dragism, Madism, Ragism, Tagism / This-ism, that-ism, is-m, is-m, is- / All we are saying is give peace a chance. Eller om det var Vi gå över daggstänkta berg. Fallera.

Fredliga är vi i vilket fall.

Och igår kraschade en sidensvans in i vår altandörr (glasad). Den låg i snön och vred på huvudet och undrade vad som gick fel. Men den låg där den låg. Och Bloggaren tänkte att nu dör den, precis som sidensvansen förra vintern. Den som ligger begravd intill krusbärsbusken. - Jag flyttar över den till oss, sa grannen. Så du slipper ha hunden instängd. Så får vi se om den repar sig.

Vilket den gjorde omgående, utan flytt. Man blir som glad.

Och även om Hjo inte är Lissabon är det rätt trevligt ändå. Också på vintern.  



onsdag 17 januari 2018

Hallå Bloggaren!

Hallå Bloggaren! Börjar det inte bli dags för en avrapportering från Hjo? Har det hänt något sedan sist? Eller är det till att ha gått i ide?

Nja, inte riktigt. Bloggaren har gjort sig av med sin skogs-tv och har numera så många kanaler att han inte har tid. Med Putin och strandade prepositioner, hemvändande IS-krigare och hedersvåld. Eller gängkrigen i de särskilt utsatta. Man blir som sysselsatt. Struntar i särskrivningar och glaskross på Hjos trottoarer. Och Sura Blue Hammers får klara sig på egen hand. (Vilket dessvärre också avspeglar sig i serietabellen.)

Så så ligger det till. Och Hjo-Hjo har passat på att fylla fyra. Ivrigt upptaget med sitt oxöra i TV-soffan. Som ärligt talat luktar apa, örat alltså. Men vad gör man? Hunden ska trivas.

Stormen har bedarrat och platanen (Hjos enda, såvitt Bloggaren känner till) står på benen. Lovar lummig lövskugga till sommaren. Ifall det behövs. Man vet aldrig.

Och igår kvaddade vi Kroatien med 35-31 i handbolls-EM. Ibland är det gött att leva även på en vinterdag.


fredag 5 januari 2018

Man skrattar inte i onödan

Inte ens i Hjo skrattar man i onödan en vällingvintergrådag som denna. Bloggaren snörar på sig storkängorna och klafsar ut med hunden i stadsenvirongerna. Och funderar på om det finns någon typ av ljusterapi att uppbringa här i staden. Så att man inte.

Samtidigt får man vara glad att Hjo ligger där det ligger. Och inte mellan Boden och Luleå. Det skulle bara krångla till geografin. Och mörkt som. Sulle det bli. Någon som har läst Stad i mörker?

Men vid Grebbans kvarn blir man som glad. Hjoån är som Mississippi och fallet som Niagara, fast utan is. Synd att man blir så lerig om fötterna bara.

Annars har Hjo-Hjo lovat att bli en bättre hund 2018, och borsta tänderna två gånger i veckan. Om han får kycklingfilé på pinne efteråt. För besväret. Husse då? Tja, han är som han är. Det är svårt att lära gamla bloggare sitta. Har Bloggaren hört.

Vore Bloggare en ung bloggare skulle han sitta uppe i natt och heja fram småkronorna till juniorguldet i ishockey. Eller vad det kan bli. Kan någon förstå varför de ska spela hockey klockan två på natten?